Jag kommer ihåg den första tamagotchi-vågen 1997-1998. Alla ungar hade en tamagotchi som skulle skötas och matas för att inte dö. Oundvikligen dog tamagotchin ibland och det blev gråt och förtvivlan hos barnen.

Om du inte vet vad en tamagotchi är så ska jag försöka beskriva det för dig. Tamagotchin är ett elektroniskt husdjur. Själva tamagotchin var en liten plastgrej med en enkel lcd-skärm i svartvitt. Man skötte om sin tamagotchi med hjälp av tre knappar. Den skulle matas och grejas med för att må bra. Glömde man av den så dog den.

Trenden i Sverige med tamagotchis försvann efter några år och sen var det ingen hype kring dem längre. Men nu har en andra version utvecklats och nu börjar det bli en viss efterfrågan igen. Undrar om det kommer bli som förra gången när lärarna var förtvivlade eftersom barnen var så upptagna av sina tamagotchis att de inte följde med på lektionerna.

1997 blev tamagotchi årets julklapp i Sverige. Det tror jag knappast kommer hända igen. Idag har ju alla ungar smarta mobiler som de kan spela alla sorters spel på. Och den grafiken är ju så mycket bättre än den man får i den lilla tamagotchiskärmen. Men vad vet jag.

Leksaker som alla måste ha

Det har ju alltid funnits de där leksakerna som alla bara måste ha. När jag var liten var det sk Klick-klack kulor som alla skulle ha ett tag. Andra sådana ”måsten” var studsbollar, studbollslera (du kunde forma din egen studsboll), jojo, spiral som kunde gå i trappa, lyckotroll och filmstjärnor.

De där klick-klack kulorna var inte att leka med. Helst skulle man kunna få dem att smälla ihop både nedanför och ovanför handleden. Det lärde jag mig aldrig. Däremot hade jag under den perioden ständiga ömma blåmärken på hela underarmen.